Jag visste inte riktigt hur det skulle se ut, det berömda Kavallahuset som Svenska Tecknare så länge som så länge jag kan minnas har delat ut vistelsestipender till. Jag har aldrig besökt Grekland tidigare och hade bara sett lite teckningar av trappor och hus från Kavalla och trodde kanske det var ett litet grekiskt fiskeläge som jag hade sett på bild. Så var det inte alls: Kavalla har 60.000 invånare och ligger mycket naturskönt på sluttningarna mot Medelhavet i grekiska Makedonien. Här finns det en fiskhamn, en färjeterminal, marknader och ett kommersiellt centrum med ganska många skoaffärer. Jag hittade också en fullt utrustad affär med konstnärsmaterial.
Kavalla var en viktig hamn för tobakshandeln och 1936 byggde svenska tobakshandlare ett hus på sluttningarna ovanför själva Kavalla, ett funkishus med stora altaner och vacker utsikt över Egeiska havet. 1976 skänktes huset till Svenska institutet i Athen.
I huset är möblerna från 30-talet bevarade och mycket möda läggs på att hålla kvar den gamla stilen. Här finns ett mycket välsorterat bibliotek som sköts av Thomas Thomell, tidigare mångårig föreståndare och bibliotekarie, som nu är pensionär och bor på Thassos, den stora ön utanför Kavlla.
Elisabeth Gullberg Kaidi är föreståndare och bor under veckorna i lägenhet med kontor på källarplan och tar hand om husets drift tillsammans med Stella, städerska och husmor, och Vladimir, trädgårdsmästare. Ni förstår ju – det hela är helt enkelt fantastiskt. Trädgården har en örtagård, som ibland kallas för Mankells örtagård. Det sägs att Kavallahusets vänförening ringde runt till Författarförbundets medlemmar för att samla in pengar till en örtagård. Ett av de första samtalen gick till Henning Mankell inte bara ville bidra utan frågade: -Hur mycket behöver ni? och sen behövde de inte ringa mer.
Vänföreningen är mycket aktiv och är en förutsättning för att huset kan hållas i sådant gott skick. De har mobiliserat när husets fortsatta existens varit hotat, vilket det har varit i olika omgångar, samt samlat in pengar till renoveringar och upprustningar och sett till att de skett på ett sätt som tar hänsyn till husets historia.
Här turas Svenska Tecknare och Svenska Fotografers förbund om att ha ett rum (mars-november). Författarförbundet har alltid ett rum med en stipendiat. Resten av rummen hyrs av forskare, ofta arkeologer, ibland i grupp. Det är alltså fullt möjligt att komma hit utan att ha fått stipendium, att få några veckor för koncentrerat arbete långt från vardagen hemma, men huset är mycket uppbokat och många bokar långt i förväg. Här finns två gemensamma kök, två badrum, tvättstuga och ett arbetsrum utrustat med två datorer, skrivar och scanner. Hela huset har trådlöst internet. Det är självhushåll. I trädgården finns en plats för skulptur, träbord under tak, men då jag var här var det lite för varmt för arbete här.
När jag nu skriver det här i Kavalla har jag bara en dag kvar, på min månadslånga vistelse 21/7–19/8. Det var en ocean av tid när jag kom hit. Jag hade med mig ett arbete med en bok, en illustrerad lättläst kapitelbok. Jag hade skissat den, men planen var att tuscha hela boken här: 30 uppslag. Jag planerade två uppslag om dagen, jag visste att det var ett ganska tufft mål. Men det fungerade bra, arbetsron i husets arbetsrum med AC i den 35-gradiga värmen var underbar, jag jobbade på och gjorde fyra uppslag om dagen.
Jag fick ideer till fritt måleri och gjorde abstrakta collage med färgat papper. Det snurrade i huvudet av den totala friheten att få ta sig för kreativt precis vad som helst utan tidsschema. Jag var lite orolig över husets fina möbler, här ville man ju inte råka välta ut en flaska tusch. Skulle det vara så att man vill ägna sig åt stort och kladdigt måleri när man är här bör man kontakta Elisabeth och höra om det finns möjlighet att vara någon annanstans i Kavalla.
Jag gläds med er alla kommande stipendiater som har en fantastisk vistelse i Kavalla framför er. Se mina bilder från Kavalla på instagram här
Helena Bergendahl, tecknarstipendiat sommaren 2016
Bild Helena Bergendahl