författare Göran Söderström
Det finns platser som man blir omedelbart förälskad i vid första mötet och alltid vill komma tillbaka till – för mig bland annat Venedig och Svenska huset i Kavalla. Jag kom dit första gången på väg till vänner i Aten vid mitt andra besök i Grekland sommaren 1959 och bestämde mig omedelbart för att jag skulle återvända redan på hemvägen. Jag var vid den här tiden extra amanuens i klassisk fornkunskap i Stockholm och besökte med stort intresse Filippi. Vid första besöket var jag och min syster Katarina (senare i många år i styrelsen för vänföreningen, där hon nu efterträtts av sin son Olof) gäster hos våra vänner Costas och Lisa Petridi som bodde tillfälligt i huset.
Fotografiet är taget utanför huset 1959 och visar från vänster Lisa Petridi, maka till svenske vicekonsuln i Kavalla, ofta boende i huset, sonen Milton, Göran Söderström och hans syster Katarina Söderström (senare Sjölander) samt fru Nauom Tsiropoulus. Foto Costas Petridi.
Innan jag återvände till Sverige stämde jag igen träff med Costas där. Vid den här tiden var huset mycket litet använt, eftersom Svenska Tobaksmonopolet som byggde huset 1936 för att dess inköpare av råtobak skulle ha drägliga bostadsförhållanden knappast längre köpte Kavallatobak. I övervåningen avsedd för den mer permanente platschefen bodde alltsedan 1945/1947 i stället tjänstemannen på tobaksfirman Petridi Naoum Tsiropoulus och hans familj, som också under kriget hjälpt till att skydda huset från att bli beslagtaget av bulgarer och tyskar. För att markera att huset var svensk egendom var man under hela kriget noga med att alltid ha svenska flaggan hissad, även om Sverige och Tobaksmonopolet då inte kunde ha någon verksamhet i Grekland.
Det som slog mig som konsthistoriker vid mitt första besök var att huset från 1936 var så märkligt likt svensk funkis, trots att husets arkitekt Panagiotis Manouilidis var grek. Inredningen var som ett museum över svenskt 30-tal, med gediget NK-möblemang av Axel Einar Hjorth. År 1959 fanns inga höga hus som skymde utsikten från huset och man vaknade på morgonen av tuppars galande och åsnornas skrin. Sängarna hade kvar moskitnät, från tiden innan våtmarkerna vid Filippi blivit dränerade. Som minne från den gamle platschefen David Larsson fanns en mycket lång säng och en något kortare för hans inte så långa men stora hustru Magna – hennes förnamn var sällsynt passande. Nedanför den ursprungliga trädgården låg en förfallen tennisbana på två tomter tillköpta i november 1935.
Utsikt från huset vid besöket år 1959. Foto Göran Söderström.
Costas, en framstående matematiker och som sådan uppskattad assistent på KTH åren 1947 och 1948, var mer intresserad av humanistiska ämnen än tobak, även om han 1953 inträdde i sin 1946 avlidne far Milton Petridis tobaksfirma och blev svensk vicekonsul i Kavalla. Vi började vid mitt andra besök entusiastiskt planera hur huset istället skulle kunna användas som en forskarfilial till Ateninstitutet – här fanns ju en rad utmärkta gästrum och trivsamma gemensamma utrymmen och nära till antiken. I suterrängvåningen, som ännu 1959 var inredd till skyddsrum, fanns plats för en vicevärd eller intendent med egen ingång och terrass. Väl åter i Sverige tog jag upp idén med min professor Gösta Säflund och med min far Olof Söderström, som sedan några år var chef för Tobaksmonopolet och också ordförande i Svensk-Grekiska Sällskapet och som uppskattade huset i Kavalla. Båda var mycket positiva, och pappa sonderade med Ateninstitutets ledning och många andra. Alla tyckte det var en mycket bra idé, men ingen utanför Tobaksbolaget ville ta något ansvar eller riskera några pengar för att driva verksamheten. Redan samma år lät emellertid Costas med bolagets medgivande den kände trädgårdsarkitekten Spyros Tsaousis skapa om den ursprungliga trädgården. Alla gillade idén, men ingen utom Tobaksbolaget vågade ta något ansvar.
En av husets balkonger 1959. Foto Göran Söderström.
Det statliga Tobaksbolaget, som var ett av de få företagen som köpte varor från Grekland, medan många svenska firmor, inte minst Scania-Vabis och Volvo, sålde mycket dit, ansågs ha ett kulturellt ansvar för förbindelserna med Grekland. År 1963 beslöt dess styrelse att Tobaksbolaget tillsvidare skulle driva gästhemsverksamheten själv. Två år tidigare hade bolaget köpt till ytterligare en tomt väster om tennisbanan för att skydda utsikten. Huset rustades upp under överinseende av Costas svåger Michael Soujoudjoglou, svensk arkitekt och konsul i Aten; suterrängvåníngen blev intendentbostad. Kompletterande möbler till gästrummen beställdes av firman Epiplopoita NOVA i Aten. Tennisbanan förvandlades till trädgård och på den tillköpta tomten planterades en olivlund. År 1965 beslöt styrelsen att årligen anslå fem resestipendier till vetenskapsmän och konstnärer. Samma år återinvigdes huset högtidligt av den nedresta styrelsen – min äldsta syster och jag fick följa med på egenbekostnad. Verksamheten kom att stå under ledning av en rådgivande kommitté bestående av professor Olof Wessberg, konstnär Lasse Johnsson och direktör Folke Winbladh med min pappa som ordförande. Naoum Tsiropoulus, den som bott längst i huset, fick fortsätta som vicevärd och intendent under Costas Petridis överinseende. Gästhemmet blev snabbt mycket populärt och mellan åren 1966 och 1974 utdelades 36 stipendier till forskare och 51 till konstnärer.
Min pappas efterträdare som direktör från 1970, Kalle Wärnberg (en gång elev till Costas Petridi på KTH!) tyckte 1973 inte verksamheten riktigt hörde till bolaget. Min far, som fortfarande stod kvar som ordförande i kommittén för huset, föreslog att huset återigen skulle erbjudas institutet i Aten. För att inför styrelsen utreda alternativet försäljning undersökte kommitténs sekreterare, bolagets chefjurist Fred Fant, vad detta skulle innebära under pågående juntastyre i Grekland, men fann det ogörligt att föra ut pengar. Denna gång accepterade Ateninstitutet gåvan, preliminärt från 1 oktober 1974. Formaliteterna drog emellertid ut på tiden, och först 9 juni 1976 undertecknades de slutliga överlåtelsehandlingarna. Naoum blev kvar som intendent till 1980, då han efterträddes av Thomas Thomell under 27 år. Flera författar- och konstnärsorganisationer har under åren utlyst eftersökta stipendier för vistelse i huset.
Eftersom huset har ett makalöst fint läge och var så ståtligt ville vid ett tillfälle den grekiske guvernören expropriera fastigheten till guvernörsresidens men stoppades genom att man framhöll att det var svensk offentlig egendom. En annan gång när Ateninstitutet hade ekonomiskt bekymmersamt diskuterade man möjligheten att sälja huset, men nöjde sig med att sälja en stor antik matta i övervåningen som härstammade från Seraljen i Istanbul. Senare har man kommit underfund med att en försäljning skulle ådra institutet så höga skatter att det inte skulle bli någon vinst. Det bildades också ganska snart en vänförening av tidigare boende i huset som under åren ägnat huset stor omsorg.
Våren 2016 firades under stora festligheter husets 80- 50- och 40 årsjubileer under deltagande av den svenska ambassadören och många tillresta gäster. Det är i sammandrag husets historia.
Texten skrevs ursprungligen till Svenska Atheninstiutet och är nu uppdaterad. Författare Göran Söderström. Bilden längst upp är från 1936 då Kavallahuset var nybyggt och är hämtad ur Tobaksmonopolets arkiv (fotograf okänd).
Jubileumsskrift med ett fotografi från husets invigning 1936.
Bilden ovan från invigningen visar i bakre raden till vänster, som nummer tre, en herre med skägg, Tobaksmonopolets direktör Gustaf Åkerlindh. Den längste mannen som är lätt skymd är platschefen David Larsson, för vilken man måste beställa en mycket lång säng till övervåningens bostad (idag kortad till samma storlek som hans hustrus, Magna Larssons). Pilen pekar på tobaksinköparen Milton Petridi, svensk vicekonsul och far till Costas. Den ganska långe i bakre raden med en cigarett i munnen intill Åkerlindh är den senare inköpschefen Sven Sjöberg, vars hustru Karin sitter längst till höger i första raden, ofta bosatta i huset. Bilden är hämtad ur Tobaksmonopolets arkiv (fotograf okänd).
Göran Söderström håller tal under jubileet 2016. Till vänster syns dåvarande svenska ambassadören i Grekland och till höger intendent Elisabeth Gullberg. Under firandet överlämnades bland annat en byst föreställande Sture Linnér till huset. Foto Christina von Arbin.