Kavalla 22 augusti 2020
Semestertiderna är slut och mycket börjar återgå till det normala igen. Såklart gäller social distansering fortfarande och god handhygien och även att man måste använda munskydd i affärer och i kollektivtrafiken. Kavallahuset har verksamheten öppen för gäster sedan i början på juli och några gäster har tagit sig hit trots omständigheterna kring pandemin och vi väntar några till i september. Nedan kan ni läsa en liten krönika av mig från ett av mina små ”äventyr” i Kavalla. Ni är säkert flera som kommer att känna igen er!
Dagen då jag officiellt blev en av de badande ”tanterna” på stadsstranden i Kavalla
Ja, ni som varit i Kavallahuset och gått ner på morgonen och badat på ”stadsstranden”, vet
precis vad jag pratar om!
En av alla bra saker med Kavalla är att man faktiskt kan bada på en fin sandstrand i
Medelhavet ”mitt i stan”. Stranden ligger rakt ner från Kavallahuset och det tar bara 10 min att gå ner dit. Att gå tillbaka i uppförsbackarna är inte lika lätt, men det är en helt annan historia.
Jag bestämmer mig för att gå ner och bada på stadsstranden en lördag förmiddag. Det har hunnit bli juli månad och vädret med klarblå himmel och nästan obefintlig vind bådar gott. När jag kommer ner till stranden vid 11-tiden är det redan en hel del äldre damer där, både guppandes i vattnet och sittandes under ett par av de glest placerade kommunala bastparasollen som finns där.
Stämningen känns genast trevlig och gemytlig.
Jag ”bänkar” mig under det enda lediga parasollet och lämnar min väska och handduk där för att direkt gå ner i det svala vattnet, svettig som jag är efter promenaden.
Jag iakttagar diskret några av damerna i vattnet, de badar i grupp ganska nära strandkanten och det ser härligt ut där de guppar upp och ner med solhattarna på. Jag kan inte höra vad de pratar om men jag föreställer mig att de pratar om sina barn, barnbarn, hälsotillstånd och annat som behöver vädras väninnor emellan.
När de börjar ta sig upp ur vattnet ges en hjälpande hand där det behövs, så att även de där dagsformen inte är den bästa också kan klara dagens dopp utan att ramla.
Från vattnet där jag ligger och badar ser jag plötsligt en äldre dam som kommer och lägger sina saker under ”mitt parasoll”. Min första reaktion är lätt irritation. Jag tänker: Ser hon inte att det redan är upptaget? Och så här i Corona-tider vill man ju hålla avstånd också. Men, så lugnar jag mig och säger till mig själv att hon är säkert en av stammisarna här och vem är jag att sno åt mig ett helt parasoll för mig själv?
Jag ser att under parasollet bredvid mitt, har det tidigare badgänget skockats i en flock.
Begreppet social distansering finns tydligen inte på kartan, noterar jag, men vem har hjärta att gå fram och tala om det för dem där de sitter och småpratar och skrattar, på sin kanske enda lediga stund på dagen?
Eftersom jag bott i Grekland i snart 30 år så vet jag med erfarenhet att dessa äldre kvinnor har varit uppe tidigt på morgonen och gjort veckans inköp på bazaren och redan lagat all mat till huvudmålet som intas runt kl. 14:00 mitt på dagen. Likt alla kvinnor i världen har de säkert gjort en massa andra vardagsbestyr också, innan de kan unna sig lyxen att gå ner ett par timmar och bada i det välgörande salta havet och träffa de andra i ”gänget”.
Damen som lagt sina saker under mitt parasoll hejar vänligt när jag kommer upp ur vattnet och jag hejar tillbaka. Det kommer en ständig ström av äldre damer till stranden och man hejar på varann och byter några ord, det är tydligt att man är bekant sedan tidigare med de som badar här.
Några av damerna har sina barnbarn med sig och en mamma med två barn tar sig fram med barnvagnen ner till strandkanten. En och annan äldre herre syns också till, men de är i klar minoritet.
Damen jag delar parasoll med ligger nu i vattnet och det kommer ytterligare en dam i
knallrosa bikini till ”mitt parasoll”. Hon hejar och ber mig lite uppfodrande att göra plats på en krok på parasollets stam så att också hon kan hänga sina saker där. Jag finner mig så klart i det, börjar snappa upp och lära mig de sociala koderna här och som nykomling får jag ta seden dit jag kommer.
Hon tittar lite kritiskt på min sandiga nedre bikinidel som hänger på en av krokarna,
eftersom jag just bytt om till en ren och torr. Hon säger: Vad gör den där här och har du inte tvättat av den? Jag ler urskuldande och förstår att så här gör man inte här. Utan att hon behöver säga något förstår jag att som ”badtant” så sköljer man minsann upp sina badkläder och lägger de i en påse och låter de inte hänga på krokar för allmän beskådan.
Den första damen kommer upp ur vattnet och närmar sig ”vårt” parasoll, hon hälsar på dam nr 2 som går ner och badar och lägger sig sedan någon meter ifrån mig. Vid det här laget gillar jag bara läget och ler mot henne. Hon frågar mig: Har du badat och kan du simma? Javisst säger jag, det var jätteskönt. Och för att vara artig replikerar jag med: Har du badat? Jadå, fast jag kan inte simma, svarar hon mig.
Tänker i mitt stilla sinne att det säkert är fler av dessa badtanter som inte kan simma, men varken det eller olika kroppsliga krämpor hindrar de från att njuta av vattnet, solen och sällskapet av varandra.
Vilken livskvalitet detta måste ge, tänker jag, innan jag samlar ihop mina saker för att ta mig upp för de branta backarna och hem igen.
Varma hälsningar
Elisabeth Gullberg
Fotografi Elisabeth Gullberg