Vi är många som kallar oss Greklandsvänner. Själv betraktar jag mig också som en av dessa.
Min egen koppling och kärlek till Grekland har sitt ursprung i min fars relation till och respekt för den antika historien och kulturen och hur dessa har legat till grund för den demokratiska samhällsordning som råder i stora delar av världen idag, om än långt ifrån i alla länder. Förvisso var Grekland inte ensamt om att utveckla ett demokratiskt system, det förekom även i andra kulturer långt tillbaka i tiden. För oss i Europa och i västerlandet är det dock Grekland och Aten som tydligast framträder som platserna där den demokratiska idén uppkom. Genom resor till Grekland som vår far Nils Hansson tog mig och min syster med på, fick vi tidigt en inblick i och en kunskap om landet. Han tog oss till välkända och mindre kända platser och fungerade som vår personliga reseledare och ciceron. Här vill jag påpeka att det är långt ifrån alla förunnat att få lära känna ett land på det viset, jag inser att vi kan och kunde skatta oss lyckliga som fick denna möjlighet. Den kunskap vår far gav oss hade sin grund i hans mångåriga studier och intresse för antiken – den grekiska såväl som den romerska.
Trots att vår far var väl bevandrad i den grekiska tidiga historien och behärskade såväl klassisk grekiska som koiné (det språk som Nya testamentet är skrivet på) kunde han inte samtala med mannen och kvinnan på gatan – de nu levande människorna i landet. Jag kommer ihåg att detta var något han beklagade och som han saknade. Även om det grekiska alfabetet finns kvar än i dag, är det ett helt annorlunda talspråk som praktiseras. För att verkligen kunna lära känna landet Grekland och de människor som bor där idag, är språket en av de viktigaste nycklarna. Det gäller att lära sig den moderna grekiskan , dimotitki eller för den delen katharevousa, för att på så sätt kunna ställa frågor och samtala med just mannen och kvinnan på gatan.
Själv bestämde jag mig efter fars död 1976 för att studera och lära mig det moderna grekiska språket. Detta beslut ledde till studier vid Lunds universitet och därefter vid universitet i Thessaloniki. Språkstudier medför ofta, förutom själva språket, även en fördjupning i ett lands historia och kultur, vilket i sin tur bidrar till en ökad förståelse för hur människor tänker och fungerar.
Vilka platser man beger sig till i ett land eller i en stad beror i hög grad på vad var och en vill utforska. För min egen del är staden Thessaloniki en plats jag har återkommit till många gånger i mitt liv i olika sammanhang. Det var i den staden jag fick uppleva årstidernas växlingar, jag fick bland annat erfara att vintern kan kännas väl så kall som i Sverige. Vid varje besök i staden upptäcker jag för mig nya platser, samtidigt som de stora torgen och strandpromenaden inte förändras genom årtiondena.
Thessalonikis läge med en större flygplats gör att det lämpar sig att mellanlanda där om man ska åka till Kavalla, där Svenska institutet har ett gästhem sedan 1976. Mitt första besök i huset gjorde jag i april 1987 tillsammans med min då lite mer än ettårige son och min mor, hans mormor. I min ansökan inför vistelsen angav jag att jag skulle ägna mig åt fördjupande studier kring den nordgrekiska folkmusiken och att mitt barn då behövde tillsyn om dagarna. Vi tillbringade några fina och intressanta veckor i det ”Svenska huset”, vilket jag minns som både enklare och mindre än det är idag. För att knyta an till en artikel i Hellenika nr 178, november 4/2021, även publicerad av Kavallahusets vänner, skriven av Mats Lieberg, är staden Kavalla en plats jag, liksom många andra, gärna återvänder till. Varje besök är unikt, samtidigt som känslan av att ”komma hem” som Lieberg beskriver, förhöjer upplevelsen under vistelsen.
Den lilla lokala butiken uppmanar kunden att inte köpa kött utan att känna till ursprunget och den talar även om vikten av att ha tillit till sin slaktare.
Vid mitt senaste besök i Kavallahuset, hösten 2019, roade jag mig med att gå runt och läsa på diverse affischer som satt uppsatta i staden. Gemensamt för texterna var att allt var skrivet på grekiska (se bilder) och på så sätt nådde budskapet främst grekisktalande människor. Exempelvis fanns ett gult plakat vid en livsmedelsaffär nära huset som uppmanade den förbipasserande – ” Köp inget kött om du inte känner till ursprunget”. En annan affisch lyfte fram en utställning på Tobaksmuséet i Kavalla och ytterligare en tredje handlade om en konsert i Philippi. Där skulle det stora nationaleposet Axion Esti framföras på den antika teatern.
I Kavalla finns ett tobaksmuseum där man kan följa
tillverkning och handel bakåt i tiden. På den här
affischen kan man läsa om en konstutställning med anknytning till den dåtida tobaksindustrin.
Här kan man läsa att lördagen den 19 september 2019 klockan 21.00 skulle verket Axion Esti av Odysseus Elitys, tonsatt av Mikis Theodorakis,
framföras på den antika teatern i Philippi av Thessalonikis symfoniorkester med Giannis Kotsiras som huvudsångare.
När jag hade läst affischen om konserten berättade jag för mina nyvunna vänner i Kavallahuset, varpå vi tillsammans tog oss till Philippi. Axion Esti är författad av Odysseas Elytis , nobelpristagare i litteratur 1979, och tonsatt av Mikis Theodorakis. Precis innan föreställningen och uppförandet av Axion Esti i Philippi 2019, berättade man för publiken att Theodorakis kunde följa konserten via länk från sitt hem i Athen. Denna vetskap gav upplevelsen ytterligare en dimension och en stark känsla av närvaro. Axion Esti är enligt min mening något av de största verken som har skrivits i Grekland. Att detta verk alltjämt är betydelsefullt för det grekiska folket, kunde vi förstå genom alla människor som sjöng med i texterna. Det blev några oförglömliga timmar under den grekiska stjärnhimlen. Mina vänner uttrycker fortfarande tacksamhet över att vi tog oss till Philippi den kvällen.
Sedan mitt senaste besök i Kavalla och Grekland för snart tre år sedan har kompositören, motståndsmannen och politikern Mikis (Michael) Theodorakis gått bort. Han dog i september 2021 i Athen, 96 år gammal.
Min far introducerade mig till den antika grekiska historien och kulturen. Genom det moderna grekiska språket har jag lärt känna greker och den kultur som är aktuell i Grekland idag.
Under mina veckor i Kavalla i september 2019 skrev jag på boken ”Till vår far och vän Nils Hansson” som handlar om min far, hans intresse för antiken och för demokrati och om hans verksamhet som lärare och rektor.
Lund i maj 2022
Eva Jensén, medlem i Svenska Atheninstitutets vänner och Kavallahusets vänner.