13 januari 2022
När jag i november 2021 kom till svenska huset i Kavalla för att stanna två veckor, var det första gången och en stor upplevelse. Och vem hade kunnat tro att det skulle vara sommarvärme?
Inte minst inspirerande och tankeväckande var det att komma till en plats, som historiskt och politiskt har en så speciell historia. Det osmanska arvet, att området så sent blev grekiskt, ingick i
folkomflyttningarna mellan Turkiet och Grekland, men också hela denna internationella tobaksutskeppning, och hur det påverkat arkitektur och liv. I Sverige hade vi ju affärsmän också i
Baku, Sankt Peterburg o.s.v. Men det här hade jag aldrig hört talas om. Samtidigt finns Greklands nuvarande utmaningar så närvarande. Platsen får mig att fundera på de stora historiska och mänskliga perspektiven med uppgång och fall, katastrofer, nytänkande och förändringar. Allt får också ett annat perspektiv med det stora havet som en ständig kontakt till andra tider, platser och möjligheter.
Arbete i trädgården. Svenska huset i Kavalla, 2021.
Jag var också väldigt glad för huset och kollegerna, blandningen av forskare, akademiker och konstnärer. Även om jag själv jobbar konstnärligt, är den andra inputen för mig lika viktig, och det var det mycket av. Jag vet inte om vi hade extra tur, men det var väldigt aktivt och inspirerande sällskap.
Om man som jag är design- och arkitekturintresserad, så är det ju också en extra thrill att bo i ett sådant hus och läsa om möblerna i böckerna i biblioteket! Jag ser i det hela fram mot, att komma tillbaka och mer systematiskt dyka in i bokhyllorna. Till en förhoppningsvis nästa gång lovar jag också, att ta med mig några egna verk, det som jag missade denna gång.
Till sist vill jag säga tack och tillykke till den fantastiska trädgården, där jag tillbringade en stor del av min tid och riggade upp computer och anteckningar. På kartan ser den ut till att vara den största i hela staden hur bra kan man ha det?! Ett särskilt hjärta till olivlunden som jag ofta placerade i siktlinjen att vila blicken på.
Jag hoppas på att komma tillbaka. Det är ofattligt vad man, om det vill sig, kan få gjort när man reser bort för koncentrerat arbete, och så blev det också denna gång. Det lilla som var kvar att göra på mitt operasynopsis om skulptören Gian Lorenzo Bernini, blev först färdigt nu i januari.
Nästan allt gjordes på bara två veckor i Kavalla, med den koncentration huset kunde ge. Det som behövs för att lösa utmanande uppgifter är ju skönhet, koncentration, avstressande inspiration
från kolleger och sist men inte minst att omgivningarna lockar till, att man verkligen kommer iväg och rör på sig!
Tack Elisabeth
Och hoppas vi ses igen.
Eva Sommestad Holten
Samtliga fotografier Eva Sommestad Holten.