Ofta ser saker bättre ut på bild än på plats. Beskurna foton med förlåtande filter som inte ger hela sanningen. Med Kavallahuset är det tvärtom. Visst ser det fint ut på webben, men i verkligheten är det ännu snyggare.

Arkitekturen, inredningen med varje liten originaldetalj i stort som smått, trädgården och terrasserna. I Kavalla-huset är det till och med en rofylld upplevelse i vacker miljö att sitta och vänta på att tvättmaskinens program ska bli klart. Siesta när blixt och åska dundrar utanför fönstret blir mysigare när rummet är i perfekt samklang med husets ursprung. Så mycket historia i väggarna. Så mycket intressant folk som passerat.

Kavalla-huset vore ingenting utan människorna precis som Hal David diktar i A house is not a home. Det är i mötet med varandra vi växer och utvecklas. Någon berättar om sin nyutgivna bok, en annan kämpar med konstens innersta och en tredje skriver avhandling. Inspiration, diskussion, skratt och nya infallsvinklar. På Kavalla sker något som inte går att köpa för pengar. En unik miljö som jag vill återvända till flera gånger.

Huset är så omsorgsfullt omhändertaget. Det vårdas som om det vore ett litet barn eller precis som den snart 90-åring det är. Små vänliga instruktioner dyker upp här och där så gästerna gör rätt med diskmaskin, dörrar och badrum. Ordning och noggrannhet är grunden för en bra vistelse.

Kavalla är till för arbete och med sin unika atmosfär är det omöjligt att drabbas av skrivkramp. Skrivandet går lätt. Det måste ha att göra med att det är enkelt att må bra här. Djup sömn med en bris från havet, trädgården med basilika och persilja, sköldpaddorna som gömmer sig i värmen. Magisk utsikt från höjden. Ett välsorterat bibliotek. Simma i havet innan solnedgången och så trapporna tillbaka upp till huset. Då smakar middagen på terrassen extra bra. Avskildhet när man vill, sällskap om man önskar.

Kavalla-huset, nu är vi vänner för alltid.