Han försörjer sig som tältmakare och kommer seglande över havet tillsammans med några vänner och landstiger i hamnen vid grekiska Neapolis. De följer landsvägen mot Filippi, en stad som redan vunnit världsrykte, då det avgörande slaget som gjorde uppkomlingen Octavianus till kejsar Augustus stod här nästan 100 år tidigare. En lördag under vad som ser ut som en picknick i det gröna utanför staden möter han och vännerna en samling kvinnor. I Apostlagärningarna får vi veta att en av dem, Lydia, är affärskvinna som handlar med färgade tyger. Männen faller i bön och berättar om det de kommit för – det glada budskapet. Och kvinnorna lyssnar. Exakt hur det går till får vi inte veta, mer än att de omvänder sig till den nya läran och låter sig döpas i en närliggande flod.

Några dagar senare förvandlas framgången till ett fiasko då vännerna kastas i en fängelsehåla anklagade för att sprida irrläror och oro. Under natten raserar en jordbävning fängelsets väggar och så befrias de. Den stackars fångvaktaren är beredd att ta sitt liv men hindras och omvänds också han till den nya läran. Historien verkar osannolik och därför antagligen sann. Varför skulle berättaren Lukas hitta på något sådant? Mycket möjligt att han fanns med på plats. Liksom annat i källan Apostlagärningarna tycker man sig komma nära en omedelbar verklighet. Till exempel att jordbävningar är mycket vanliga i området och att några riktigt stora skalv under 600–700-talen satte punkt för staden Filippis storhetstid. Så kom det sig att aposteln Paulus tillsammans med sin följeslagare Silas år 49/50 e v t omvände Lydia som första kristna europé och kristendomen tog ett stapplande steg till världsreligion. 

Paulus missionsresor är en av Nya Testamentets mest lästa delar och det är lätt att fascineras av Lydias omvändelse. Men ganska snart inställer sig en del frågor:

Vilka vägar, till lands och till sjöss, fanns och hur organiserades resor vid denna tid?

Vad var det egentligen för plats Paulus och vännerna kom till?

Hur kom det sig att kvinnorna var intresserande av att lyssna till Paulus och låta sig övertygas om den nya läran?

Hur var det möjligt för främmande karlar att ge sig i slang med helt obekanta kvinnor i gröngräset för 2 000 år sedan, och hur kunde männen och kvinnorna över huvud taget kommunicera?

Neapolis, hamnstaden där Paulus landstiger, är dagens grekiska Kavalla och ligger på den urgamla vägen mellan Thessaloniki och Istanbul. Här regerade osmanerna i drygt 500 år och mycket påminner om den tiden. Inte minst Suleyman den magnifikes akvedukt från 1500-talet som fortfarande var i bruk i början 1900-talet.

En halvtimmes bussresa utanför Kavalla ligger en enastående arkeologisk lokal vid den sedan länge övergivna staden Filippi och ett välordnat museum visar vad som grävts fram. En lätt promenad leder sedan ned till källflödet Zygakti där Lydia med familj döptes. Under romartiden gick här Via Egniatia, den stora landsvägen mellan det vi idag kallar Europa och Asien. Staden var gammal redan då romarna tog över. Filip II, Alexander den stores expansive far, hade gett staden dess namn, men här finns lämningar som tyder på en hög kultur åtminstone från 700-talet f v t. Alltså redan under homerisk tid. Handelsvägarna, såväl till lands som till sjöss, var etablerade sedan hundratals år. Handel skapar rikedom. Rikedom ger makt och drar till sig erövrare. Fenicier, thrakier, atenare, spartaner, perser, makedonier, judar, romare, bysantiner, bulgarer, serber, turkar, genuesare, venetianare, ryssar, engelsmän och fransmän (vi har säkert glömt några) har under årtusenden kämpat över makt och inflytande. Att Paulus sällskap hamnade just här var ingen tillfällighet. Uttrycket ”kulturernas korsväg” har sällan varit mer motiverat.

I Filippi fanns även en judisk koloni, något som var mycket vanligt i östra Medelhavsområdet.  När Paulus kommer seglande från Asien till Europa använder han den vanliga strategin att söka upp den judiska församlingen och börjar omvändelsearbetet där.  Lydia var med säkerhet judinna och ”hörde till dem som fruktade Gud”. Annars fanns åtskilliga läror och trossamfund i romarriket. Expansionen österut hade medfört att orientaliska läror trängt in i den gamla grekiska och romerska gudavärlden. Att tala om tidig globalisering är inte helt fel. Samtidigt hade romarnas smarta idé att erbjuda de omgivande folken medborgarskap gjort att expansionen accelererat och tillväxten i ekonomin ökat.  (Här finns måhända något för nutidens Europa- och Sverigevänner att fundera över.)

Vid denna tid fanns ett stort sug efter en universell lära som kunde överbrygga de mer stam- och klanbaserade trosföreställningarna och ritualerna. Denna universalism skulle visa sig vara en framgångsfaktor för den nya ”vägen”. En annan starkt bidragande orsak till kristendomens framgång var dess romerska inklusivitet. Ganska snart efter Jesu död uppstod en tvist bland lärjungarna huruvida en icke-jude och hedning först måste omvända sig till den judiska läran och omskära sig före det kristna dopet. Ett apostlamöte i Jerusalem vid samma tid som Paulus befinner sig i Filippi avgör saken. Hedningar behöver inte omskäras och följa den judiska lagen fullt ut. Ett beslut som Paulus välkomnade, vilket underlättade hans arbete som hedningarnas apostel. Han och andra kristna predikanter verkade under den första kristna tiden haft särskild stor framgång bland kvinnor. En affärskvinna som Lydia passade bra in i bilden.

Den outtröttlige Paulus måste ha varit utrustad med en anmärkningsvärd social kompetens. Som farisé hade han tidigare förföljt kristna med samma nit som han sedan skulle vårda och leda dem. På vägen till Damaskus hade en syn och en röst fått honom att byta livsväg. Under några år, förmodligen i den kristna församlingen i Antiokia, fördjupas hans övertygelse. Han irrar sedan omkring – eller finns där en färdplan? – till lands och till sjöss för att marknadsföra det glada budskapet: Om du tror på Herren Jesus Kristus får du syndernas förlåtelse och ett evigt liv. En rimlig beräkning ger tre längre missionsresor på sammanlagt cirka 1 500 mil under 14 år. Under dessa resor försörjer han sig som tältmakare. Är han rentav underleverantör till den romerska armén?

Inte alltid röner Paulus omvändelsenit framgång och ganska ofta hamnar han rejält i klistret. Överallt träffar han nya människor och intryck gör han hos alla. Han behärskade säkert både hebreiska och grekiska, kanske också latin. Man får anta att det blev mest hebreiska när han rörde sig i judiska kretsar. Skriva kunde han också. Även om några av hans brev har ifrågasatts, bär de flesta som kom att upptas i Nya testamentet hans omisskännliga prägel. I sitt brev till filipperna märks att han har ett särskilt förhållande till församlingen där ”eftersom ni har varit med mig från första dagen ända till nu”. Även om han börjar tvivla i slutet av sitt liv, verkar det som att han och de första kristna förväntar sig Kristi snara återkomst och de dödas uppståndelse. Vill han rentav fängslas och lida för sin övertygelse?

Paulus dramatiska sista resa blir som fånge till staden Rom. Han lever där som fängslad i flera år, stundtals under ganska lätt regim verkar det och har till exempel möjlighet att skriva brev. I mitten av 60-talet (om det exakta årtalet tvista de lärde) förs han till bödeln och halshuggs under en av de alltmer förekommande pogromer som de kristna utsattes för. Som medborgare i världsriket slipper han korsfästning. Drygt 300 senare är kristendomen statsreligion och den enda tillåtna religionen i romarriket och alla invånare är medborgare. Det är en minst sagt fascinerande och rörig historia. En sak är säker – det är svårt att överdriva Paulus betydelse för spridningen av kristendomens budskap.

Text och foto: Hans Ljungqvist