Nils tog Akka men vi ville ta tåget söderut för att återse Souidiko Spiti och Kavalla efter 21 år, och mellanlanda i Aten för att bestiga Akropolis på vägen. Kalmar Resebyrå, ordnade Interrailkort och bokade alla platsbiljetter tur och retur. Hotell och färjor fick vi boka själva.
Onsdag 24 augusti kl. 8.21 steg vi ombord på Stockholm Central och jag befarade elstopp redan innan Södertälje – men alla avgångstider och ankomsttider var på minuten hela vägen till hamnen i Kavala!
Vi hade sovkupé i miniformat från Hamburg till Zurich, dit vi kom torsdag morgon 25.8, och från Milano mitt på dagen reste vi utmed hela parasollkusten över Rimini ner till Bari. Vi hade bokat B&B, lite svårhittat i mörkret på Corso Camillo Conte De Cavour 124.Vi kollade upp Check in för Superfast Ferries i förväg, och fredag kväll 26.8 och hela natten sov vi över Adriatiska havet till Patras. Lördagsbussen till Aten 27.8 måste bokas på den stora busstationen, så vi fick invänta den sista turen, som inte var fullsatt.
Från busstationen i Aten sen eftermiddag, tog en taxi oss till Hotel Phaedra mitt i Plaka med utsikt från balkongen och takterrassen mot Akropolis, där marmorblock hissades upp och ner av den stora kranen vid Parthenon. Museet låg ett stenkast bort och genom Botaniska Trädgården nådde vi Svenska Ambassaden, för att rösta.
Tisdag 30 augusti tog vi T-banan till Pireus, 17.00 klev vi ombord på Blue Star Ferries, som bytte passagerare och fordon vid varje stopp på de sju stora öarna: Syros, Mykonos, Fourni, Samos, Chios, Lesvos och Limnos utmed turkiska gränsen. Torsdag 1 september kl. 04,30 anlöpte vi Kavalas hamn och började gå i kolmörkret in mot staden. En man dök upp från ingenstans och undrade vart vi var på väg- aha Souidiko Spiti, och hans taxikompis körde oss upp på fyra minuter. Vi gled in genom den stängda grinden, slog oss ner vid det lilla trädgårdsbordet invid muren, inväntade ljuset och Stella och Lia som kom kl.7 prick. Vilken kram vi fick!
Stella hämtade sitt fotoalbum från avslutningsfesten 2001 efter vår vernissage, Lia var tolv år då och nu 33! Vi fick samma rum som då, 3/4, ja som hemma! Nu hade vi bara två veckor på oss att genomföra våra föresatser. Det blev bara två dopp i havet, men desto fler målningar i trädgården och olivlunden, bland vin, charonfrukter och granatäpplen på väg att mogna. Skalman (smeknamn på trädgårdens sköldpaddor) verkade ha fått tillökning så som det prasslade utmed muren. Kryddträdgården prunkade med den fina skulpturen i marmor i mitten, skapad av Bengt Amundin, och det nya trädgårdsskjulet prydde sin plats. Flera stora nybyggda fastigheter vände baksidan mot terrassen och förändrade vår gamla utsikt.
Kyrkklockorna väckte oss varje morgon med sin speciella rytm och klang. Annars kändes inte staden så förändrad. Arkeologiska museet hade utvidgats och den gamla koranskolan som förr också fungerade som soppkök, Imaret, hade blivit lyxhotell. Akvedukten var rentvättad och ljus. Marknaden på lördagsförmiddagen var sig lik, men många affärer var mörka, för att spara el, eller var de övergivna? Vår lilla trädgårdsrestaurang och butikerna och bageriet vi mindes fanns inte längre. Den lilla livsmedelsaffären med grönsaker runt hörnet höll öppet, fastän ett ”Discount Markt” hade öppnat långt ner i backen.
Som alltid pågick många intressanta samtal om kvällarna på terrassen med nya gäster och stipendiater, nu betydligt yngre än vi och med andra referenser. Den 11 september ordnades valvaka. Vi förberedde hemresa en trappa upp vid datorerna lite för sent. Hotell i Thessaloniki och Milano på återresan och färjan från Igoumenitsa tillbaka till Bari skulle bokas, men alla hyttplatser var upptagna för andra hemresande efter semestern. Efter en temakväll i huset med knytis var det dags för återresa med buss till Thessaloniki. Vi hade fått ett rum på Caravan Hotel, efter Elisabeths tips, trevligt och nära beläget till allt. Efter besök nästa dag på Byzantinska Museet tog vi taxi till busstationen och bussen till Igoumenitsa utmed Albanska gränsen i vilda bergstrakter med björnvarningsskyltar.
Framme i alltför god tid direkt till hamnen, väntade vi vid midnatt i ljummet mörker på vår färja, som anlände nästa dag lördag 17 september till Bari. Från stationen vid tretiden reste vi en annan väg norrut utmed Appeninerna, över Neapel, Rom, Florens, Modena och var framme i Milano kl 23.00. Ankomsten med taxi till Milanohotellet i kvällskylan var som en scen ur en John Cleesefilm! Eller Fellini!
Vi hämtades söndag morgon 7.15 av en chaufför som gjort business i Stockholm, Göteborg och Malmö men det var nu ”another story”. På stationen köpte vi godaste färdkosten som räckte till Basel. Till priset av en smörgås, 5,90 CHF, inköptes ett par värmande tights, septemberkylan hade vi inte tänkt på. Från Basel följde tåget Rhens vindlingar med alla gamla borgar och Lorelei, en glimt av Kölnerdomen. Många återvändare medförde förseningar. Nattåget från Hamburg, som skulle ta oss hela vägen till Stockholm i egen sovkupé, väntade in oss.
Måndag 19 september blev vi stående i Teckomatorp och ankom några timmar försenade till Stockholm C i regn och kyla och tog bussen hem!
Kerstin och Dag Malmberg